Nu jädrar i min låda är det bara en vecka och två dagar kvar tills mina kurser startar!
Jag har längtat hela månaden efter den här terminen. Filmvetenskap och marinbiologi - kan det bli bättre?
I veckan var jag på rundtur med min syster för att se vilken sal jag kommer ha föreläsningar i samt i vilket bibliotek jag kan låna mina böcker. Det var så spännande, jag kunde nästan känna fingrarna klia efter anteckningar och flärpar att sätta i böckerna. Ja, jag är en galen plugghäst, det finns få saker som jag trivs med så mycket som att studera och lära mig nya saker. Nu när många av mina vänner har börjat sina program på högskolan så håller de på att nollas, som det kallas. Alla är skittrötta och har så mycket att göra, några måste festa varje dag, andra har föreläsningar på dagarna och sittningar på kvällarna, samtidigt som de måste hinna plugga till tentor. Det känns som rätt mycket jobb för någon som för första gången i sitt liv inte redan har framtiden färdigbestämd. Jag kände lite ångest i början av sommaren, att jag var vilse för att jag inte skulle börja något program till hösten, men nu är jag tacksam för att jag slipper nollningen. Den må vara fruktansvärt rolig, men om man samtidigt ska hinna och orka ställa in sig på universitetsmode känns det som att pressen blir lite för mycket för en gammal naturvetare.
Jag menar, finns det något bättre sätt att vänja sig vid universitetsstudier än att läsa två extremt roliga kurser, som dessutom inte lär påverka ens framtida chanser till jobb, om det nu skulle vara så att man inte blir godkänd?
För att komma igång med rutiner inför skolstarten, så ska jag försöka den här veckan att lägga mig i tid, äta regelbundet och TRÄNA. Haha träning har verkligen inte varit prio ett den senaste månaden. Men nu är det dags att vakna ur sommardvalan och dra iväg min bakdel till gymmet. Uff. Med tanke på mina dåliga matvanor finns det nog inte mycket muskler med bra syreupptagningsförmåga kvar i kroppen. Men på ett sätt är det rätt kul då, alltså att börja träna igen när man inte är särskilt vältränad längre. Man får jobba upp sig till sitt läge innan man slutade. Oftast så brukar jag förbättra mig för varje gång jag startar om. Det är jobbigt, men så fruktansvärt givande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar