Jag har väntat på någon förändring i mitt liv, något att verkligen se fram emot. Ett tag ville jag åka till USA med min kompis, sedan riktade jag mig in på språkkurs i Freiburg. Till slut valde jag att läsa filmkunskap under hösten. Detta har jag längtat efter sedan studenten, att bara få komma igång med nästa kapitel i livet.
Nu när höstterminen sakta närmar sig börjar den där känslan av förändring försvinna - det känns som om allt i mitt liv har stannat upp, som att jag rör mig åt alla håll förutom framåt.
Den känslan försvann sakta när jag började på en bok som har fått mycket kritik, både bra och dålig: "Lyckan, kärleken och meningen med livet" - eller "Eat, Pray, Love" som är originaltiteln. Huvudpersonen ger sig av på såväl en resa till främmande länder som en emotionell och spirituell resa. Hennes första stopp är Italien, vilket fick mig att fundera. Det kanske är det jag vill göra? Bara åka iväg, långt långt bort. Att vara helt själv och lära mig att vara självständig. Nu kanske Italien inte riktigt är dit jag vill, jag har aldrig varit där och förstår inte mer av språket än "ciao". Men något liknande kanske är dags att planera. Det är värt att kolla igenom vad mina möjligheter är, hur jag vill forma mitt första år som vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar