Det hände faktiskt inte så mycket, även om vi höll på från ett till fem. Den första halvtimmen bestod bland annat av upprop, som förövrigt var rätt underhållande, för det var fullt av människor med samma efternamn och liknande förnamn, och när föreläsaren hade stått i en kvart och bara ropat upp namn började allt låta väldigt kul.
"Elin Lindblom, Åke Lindblom, Marie Lindhagen, Anna Lindholm, Magnus Karlsson, Martin Karlsson... Lisa Larsson, Emil Lortsson.." nä nu hittade jag på men lite så lät det. Det kanske är extra kul för att ingen någonsin har liknande efternamn som jag. eller förnamn. Muahhaahah!!!
Sedan var det en kort beskrivning av böckerna, vår första analys och en introduktion till filmen Vertigo från 1958, av the one and only Alfred Hitchcock. Tydligen ska denna ligga högst upp på någon topplista över de bästa filmerna - någonsin! Å andra sidan ligger även Citizen Cane högt däruppe också, vilket inte är en film som man egentligen orkar se mer än en gång.
Men eftersom jag är ett stort fan av Herr Hitchcock så försökte jag vara öppensinnad om filmen. Det var tekniskt sett en bra film och intrigerna var relativt oförutsägbara, tyckte jag. Dock var den alldeles för lång (två timmar, det hade räckt för mig med 90 minuter) och utdragen, även om slutet var riktigt bra och spännande. Den sista minuten kändes så fruktansvärt random, protagonisten står med sin tjej på ett torn och skäller ut henne, sen kommer en nunna som tjejen tydligen tror är ett monster eller något, för hon skriker som fan och trillar nerför tornet och dör. The End.
Dessutom var Kim Novaks ögonbryn det enda jag egentligen fångades av genom filmen. De var bara så löjligt överdrivet målade. Vet inte riktigt vad hennes make up artist tänkte när de sminkade henne... Bara se efter själva så förstår ni vad jag menar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar